Det är så många av oss som dömer oss själva i något avseende, egenskaper, beteende, tankar, vad vi är mm. Tänk att vara och leva i nuet utan kritiska tankar om oss själva och vårt sätt att leva. Tänk att göra allt, uppleva allt utan att se det vi gör och erfar med en kritisk tanke. Det är en sann frihet. Många gånger ser vi inte det själva, vi märker inte det själv och behöver ha andra som visar oss vad vi dömer i oss själva. Mycket av detta bottnar i att vi jämför oss med andra, för dom andra inte fanns skulle vi då döma och kritisera oss själva? Det andra är att om våra nära och kära mår dåligt eller inte presterar utifrån våra målbilder, då tar vi skulden av det och undrar vad gjorde jag för fel. Det är lätt hänt när vi tittar på våra barn, att vi dömer och kritiserar oss själva över hur våra barn är och lever: ”är det mitt fel att hon är ensam, är det mitt fel att han inte klarar av skolan?”
Hur kan jag älska mig själv villkorslöst, istället för att säga och tänka: ”bara jag var så där så skulle jag älska mig själv, bara jag gjorde på det här sättet, så skulle jag älska mig själv”.
Vi tror att vi måste vara på ett visst sätt, att vi måste ”lyckas” och må bra hela tiden, vad det nu innebär. Alla dessa bilder kommer utifrån som vi jämför oss själva och våra liv med och som vi använder som måttstock för att slå på oss själva med. Vi tror att det perfekta varandet finns någonstans utan att förstå att vi är redan perfekta, hela tiden och värda att älskar vid varje steg vi tar och lever. Precis som vi älskar våra barn, vid varje steg dom tar. Dom är perfekta hela tiden oavsett vad dom gör, vad dom är och hur dom är. Vi är också barn, av livet och universum och vi är älskade hela tiden.
Så länge vi dömer oss själva, jagar vi oss själva och skapar en inre trötthet, inre stress och mår inte bra, saknar glädje i oss själva och livet. Vi tar också ifrån oss möjligheten att leva här och nu, vara närvarande med oss själva och andra och det vi gör.
Vi har så lätt att använda att vi säger, gör och tänker använder vi mot oss själva.
Dom kritiska tankarna kan vara så oskyldiga som: ”Att jag inte mediterar, återhämtar mig, sover dåligt mm”. Ett sätt att komma på hur du dömer och kritiserar dig själv är att lyssna på vad du säger om dig själv till andra, hur och vad du kritiserar i andra, även dom på distans (människor i media) och be dina vänner att uppmärksamma dig när du gör det. Dömande är att gå emot dig själv och du kan inte vara ditt sanna jag så länge du kritiserar dig själv. Du är ur balans med dig själv och din energi är splittrad. Det är det du skapar ifrån och lever dit liv ifrån. Du gör alltid ditt bästa, hur du lever ditt liv, vad du gör och hur du är.
Tänk på någon som du känner som accepterar sig själv, hur dom är och vad dom gör, utan att kritisera eller döma sig själva. Dessa människor älskar vi för dom har en barns oskuldshet och dom ger sig själv en frihet att vara sig själva. Dom är närvarande och öppna för sig själv och livet. Dom är där dom ska vara, för dom strävar inte någon annan stans än där dom är.
När du hör dig själv tänka eller säga något kritiskt om dig själv säg till dig själv: ”säg inte så om min bästa vän!”, för du är din bästa vän!
Det är tanken som räknas!
Vill du lära dig hur du kan tycka om dig själv mer och få ett ännu bättre liv?
Kika in på hemsidan för de senaste pod-avsnitten samt datum för nästa workshop.
Vill du boka en coaching-session enskild eller i grupp?
Kolla på mina erbjudanden på sidan.
Effortlessliving-podden finns på Spotify, Itunes, Acast eller på Soundcloud.
Facebook: Super Soul.
Instagram: effortlesslivingpodcast.
Du kan också läsa min bok Only Good – bara det bästa.
Det är en bra dag att ha en fin dag!
Comments